Sista veckan och det är halvlek.

Under den sista valveckan har Norrköping verkligen fått fart och aktivismen har legat på en hög nivå. Som KL för Norrköping måste jag säga att jag är grymt stolt över de pirater som har deltagit på alla möten, som deltagit i utbildningen, som offrat sin fritid för att stödja och hjälpa PP så mycket som möjligt. Tack så hemskt mycket allihop, ni gör mitt jobb enkelt och väldigt roligt när ni engagerar er så som ni gjort.

I måndags var jag och Beelzebjörn på Kungsgårdsgymnasiet och stod vid ett bokbord större delen av förmiddagen, senare samma dag så var det även dags för ett möte. Förutom mitt evinnerliga tjat om aktivism och affischering kom grundlagsändringen som berör båda yttrandefriheten och offentlighetsprincipen på tal. Vi hoppas att i Norrköping försöka få ut vad den innefattar en kort tid efter valet. Senare samma kväll fick jag ett telefonsamtal, tre aktivister, Tord, BG och Fredrik var ute och affischerade i skydd av mörkret. De hade fått slut på affischer och åkte förbi mitt hus i jakt på fler att tapetsera staden med. Tack så mycket, sjukt kul med verkligen engagerade människor.

På tisdagen satte jag mig på ett tåg och åkte till Cloetta Center i Linköping, det var näligen dags för ett bokbord till, samt en debatt med allas vår egen Stefan Flod. Saken som gjorde den här upplevelsen var att de 5000 (!) eleverna som var där verkade generellt intresserade av vad vi hade att säga och de förstod varför det var så viktigt. Att vi har ett starkt stöd bland unga (och att SD inte har det) visade sig tydligt, När Stefan presenterade sig jublade och skrek publiken högt, när SD blev presenterade buades de ut totalt. Det var en grym upplevelse och en bra debatt om man bortser från skatter, skatter, skatter och ehh.. skatter.
Efter Linköping, så drog jag, Marit, Tobie med flera till Norrköping för att få en utbildning i kommunen och kommunpolitik. Miljöpartiets Mattias Stenberg var den som ställde upp på att utbilda oss, sharing i caring.


Idag har vi varit på min kära gamla gymnasieskola, De Geergymnasiet för att ha ett bokbord och delta i en debatt. Maria Wetterstrand var på skolan samtidigt men deltog tyvärr inte i debatten. För vår del så var det Beelze som stod uppe och höll låda medans jag satt i publiken och trollade alliansen for the lulz. När jag har tråkigt är jag ond.. för nöjes skull. BG var också med under hela dagen och som vanligt var det "rent mjöl i påsen" - kampanjen vi fick stå och prata om mest. Det som är roligt är ju att de flesta faktiskt tar rent mjöl påsar. Vad de gör med dom vill vi nog inte veta...

På torsdag är det dags att grabba tag i mitt bokbordkit, ta mig till Hagagymnasiet i Norrköping och hålla låda tillsammans med andra pirater. Det kommer säkert gå strålande, och jag ska packa mer mjöl.

Men tack så mycket alla pirater och Mattias Stenberg, nu kör vi!

Vad ovanligt.. Årets val är ett skatteval, med jobben som en morot.

Till att börja med ska jag säga att jag förstår att de flesta unga är intresserade av jobbfrågan, de vill självklart ha bästa möjliga förutsättningar för att komma ut på arbetsmarknaden. De som redan har ett arbete med en fast inkomst vill skydda denna så mycket som möjligt och det gör man genom att rösta på den skattepolitik som ger bäst utdelning till just dig.

Jag förstår hur de tänker, men jag tycker att det är trångsynt och egoistiskt.
Vad jag absolut inte förstår är hur de på fullaste allvar kan argumentera för skattehöjningar genom att säga "då kommer Sverige bli starkare i den globala konkurrensen".
Va faan?

Vi vet alla att Sverige är ett litet land i global konkurrens, men att skruva upp marginalskatten (som redan är högsta i världen!) och återinföra förmögenhetsskatten? Är det verkligen vad vi behöver för att få fler växande företag, mer innovationskraft och mer utveckling?

Ehh, nej jusste... Kanske kunskap är det som behövs, eller?

Men som vanligt faller de viktigaste frågorna bort i den uppsjö av frågor som rinner över väljarna. Men å andra sidan är väljarnas intresse för att faktiskt sätta sig in i partiprogrammen och vilka som vill leda landet mycket lågt, man röstar på det man alltid har gjort och blir på så sätt av med problemet. Det som fascinerar mig är att folk har mage att klaga på politikerna efter valet, newsflash: De som inte intresserar sig för politiken låter sig styras av dårar.

Men att jag klagar hjälper inte mycket, ointresset för politik i en vidare utsträckning är svårt att knäcka. Viktiga frågor som pirtpartiet driver, och FI med för den delen, hamnar lite skymundan samt motarbetas eftersom de nuvarande politikerna inte har en aning om vad de håller på att göra. Eller ännu värre, de vet men gör det ändå.
Den stora tragedin är inte för mig idioterna som styra landet eller vad de gör, utan folkets tystnad. Det tysta medgivandet som tillåter den Reinfeldtska regeringen att våldta vår integritet om och om igen.

Jag tycker att man som medborgare, stor som liten, gammal som ung, bör intressera sig för sin framtid, för sina barn och barnbarns framtid. Hur vi vill leva nu, vilket märke i historien vi vill göra. Politiken som drivs utgör denna framtid.

Men så fort man pratar om ett politiskt intresse så kommer opinionssiffror upp på tal, dessa förbannade missvisande äckliga små siffrorna som gör att alla politiker helt plötsligt tappar huvudet helt. Vad sägs om att prata om politiken istället för opinionsjävlasiffrorna?
Vad man ska komma ihåg är att de sista veckorna i en valrörelse glömmer de flesta politiker vad som menas med ett löfte, att man måste hålla vad man har lovat. För att förändra opinionssiffrorna till sin fördel säger man precis vad som helst för att få fler väljare. Man gör allt för att få makt, för att få bestämma. Alliansen gör ett misstag som inte ens en femåring skulle ha gjort genom att öppna upp för ett samarbete med SD för att få mest inflytande i riksdagen.

Nog för att han kan vara len i käften Fredrik, och Borgs retorik är inte dum den heller, men bra gjort är bättre än bra sagt. På den punkten har jag bara en sak att säga om dagens styre. EPIC JÄVLA FAIL!
Gå från FRA till ACTA till den nya grundlagsändringen till att öppna upp för samarbete med SD, hur långt ska denna totala idiot få gå?!
Strålande, verkligen.. Kände dom att det inte räcker det inte med en bakåtsträvare i Alliansen. Behöver ni verkligen en till?
Det värsta med dessa politiska skämt är att de ofta blir valda, av folk som saknar empati och intellekt.

Jag blir så trött, så fruktansvärt jävla trött...

För sent? Aldrig!

Det är nästan aldrig för sent, vår tid är unik på det sättet.

2000-talet har hittills visat sig vara möjligheternas tid, internet skapar tillfälle att delge sig själv och andra information samt skapar en känsla av att saker är utförbara. Bloggar, kommentarsfält, forum, twitter, chattrum, alla dessa platser ger människor möjligheten att göra sin röst hörd angående saker som man själv tycker är viktigt. Man kan dela sina drömmar och visioner med liksinnniga och genom dessa komma fram till en ännu skarpare syn på framtiden. Man har möjligheten att påverka på ett helt annat sätt än förr.

Det är nästan aldrig försent.
Inte ens att göra världen lite bättre, den chansen har du nu den 19 september.
I gröten av smutskastning och korkade utspel är det lätt att glömma hur betydelsefullt ditt val och din röst är för dig just nu.

Internet är ett otroligt viktigt verktyg för att sprida vår politik och ideologi men nu under de här sista veckorna behöver vi lägga i en högre växel. Det räcker inte med att vi syns och hörs mest på internet. Vi måste ut på gatorna och marknadsföra oss, aktivism afk är ett nödvändigt medel som vi behöver för att få fler väljare. Det finns fortfarande många som inte vet vad de ska rösta på eller som är osäkra av en eller annan anledning. Vi behöver visa oss bland folk och tala om för dom att den politik vi driver är något som borde prioriteras högre än den politik som innefattar trötta, medelålders, inskränkta gubbar och tanter som roar sig med Toblerone och att vända skattesatser.

Fortsätt vara aktiva på nätet men spendera en extra timme i valstugan, dela ut flyers, affischera, håll tal på stan, gör olika aktiviteter, ut och tala inför gymnasieklasser eller bara prata med dom närmast dig över en fika. Allt du gör nu påverkar, försvara vår rätt att tycka, tänka och uttrycka oss, försvara att vi får göra det privat utan att någon lyssnar.

3 veckor kvar, för sent? Aldrig!

Regeringen Reinfeldt i 4 år, det gick sådär...

Då har snart 4 år gått med regeringen Reinfeldt vid rodret, det hela började bra med fina löften år 2006 då vår nuvarande statsminister uttalade sig om framtida lagar angående fildelning. Reinfeldt underströk att både han och hans parti inte önskade jaga en hel ungdomsgeneration. Så när han tillsammans med Alliansen vann valet, hur blev det då med alla dessa vackra löften och hederliga arbete samt politik?

Låt oss se,
Det dröjde inte länge innan FRA-lagen kom på tapeten och trots motstånd, protester och demostarationer röstades förslaget igenom. Hur möte vår statsminister kritiken? Uppförde han sig vuxet, demokratiskt eller ens förstående? Nej då, varför göra det när man kan dumförklara den svenska befolkningen genom att kläcka ur sig att "Alla tjänar på om debatten lägger sig". Så där ja, då stryper vi yttrandefriheten, vad lugnt och skönt det blev. Idiot...
Men de andra partimedlemmarna då? Hade dom någonting att säga, motivera sitt val eller bara säga en enda kommentar? Nej jusste, Reinfeldt förbjöd ju sina moderata riksdagsledamoter att yttra sig om FRA. Genom att säga till sina ledamoter att "Ni har två val med FRA, antingen pratar ni om det och då kommer frågan att leva till 2010, eller så pratar ni inte om det och då är frågan förhoppningsvis borta till 2010" och "Ignorera frågorna bara, svara ingenting, och om ni verkligen måste svara, så svara något tekniskt" så gav han dem inte mycket till val.
Men så praktiskt, då har vi ju ett dikaturparti, Nya Moderaterna - För dig som vill följa slaviskt.
Så hur gick det för moderaten Karl Sigfrid då? Han blev systematiskt mobbad av sin partiledare då han ville rösta nej till FRA. Reinfeldt ska ha sagt saker som "Du är den svaga länken i alliansen, Karl" och "Ska skottet komma inifrån? Ska någon skjuta mot en moderat statsminister?".
Skulle jag vilja skjuta en moderat statsminister? En moderat statsmininster som står för sin ideologi om det orubbliga människovärdet och som vill skydda den enskilde individens frihet? Nej, det skulle jag verkligen inte vilja. En illvillig lögnhals till diktator? Känns som det skulle vara en fair deal. Vilken tur att det är Reinfeldt som styr landet då så man slipper ha det på sitt samvete..

Efter ytterliggare en tid dök en ny strålande lag upp, nämligen IPRED.
Tanken var att misstänkta fildelares identitet skall lämnas över till skivbolag, filmbolag, programvaruföretag, bokförlag och andra som anser sig fått sin upphovsrätt kränkt genom fildelning. Den misstänkte skall hållas ovetande om detta under en månads tid. Under denna tidsperiod kan upphovsrättsinnehavaren till exempel spärra den misstänkta personens bankkonto och förbereda en privat husrannsakan mot honom eller henne. Ja men givetvis, ge nöjesidustrin befogenheter som inte ens polisen har. IFPI och Antipiratbyrån är ju säkert rättvisa och tänker inte alls på vinst eller liknande.
Ipred saknar rättsäkerhet och bygger helt på rädsla för det nya, kan det kanske vara så att nöjesindustrin har knuffat lite på regeringar för att lagar som denna ska genomföras? En sak är kul med det hela ändå, tänk cheferna för de största skivbolagen när de inser att IPRED inte hjälper ett skit och att de måste anpassa sig efter den nya marknaden och de nya förutsättningarna i alla fall. Snacka om att de kommer ha en dålig dag.

Sen fick vi även ACTA på halsen.
Nu var det ju synd om tullpolisen, klart dom också ska få leka upphovsrättspoliser precis som IFPI och Antipiratbyrån. Genom ACTA får de nu undersöka din laptop, mp3-spelare, Ipod eller mobiltelefon för att leta efter kopierad musik eller film. Förutom det kan internetleverantörer tvingas att lämna ut personuppgifter om sina kunder, utan domstolsbeslut. Internetleverantörer förväntas även samarbeta med upphovsrättsinnehavare för att stoppa spridningen av upphovsrättsskyddat material. Det kan betyda ett flertal avstängda internetabonnemang för fildelare och internetcensur.

Så kom även Smile29, datalagringsdirektivet fick sin prick över i:et, nu ska även vår sökningar sparas. Men det är ju nyttigt, jag liksom hela Sverige lider ju så mycket av alla dessa terrorister, pedofiler, hallickar och torskar som dräller runt överallt. Riktigt plågsamt faktiskt, det är knappt så man vill gå utanför dörren.

Men Reinfeldt, tro inte att jag glömt din alldeles egna Himmler, Tant Gredelin. Damen, med de lila kuverten och de vansinniga lagarna, som under åren som justitieminister gjort sitt bästa i att sabotera allt som skulle kunna kallas rättsäkert.

Så.. Vad jag helt enkelt ville säga var att regeringen Reinfeldt gick inte bara sådär, det gick direkt till helvete utan att passera gå. 4 år till med dessa moraliskt blinda, rättsvidriga och odemokratiska idioter skulle vara en plåga utan dess like. Hade jag varit troende hade jag bett gud att skicka de 10 farsoterna från egypten hellre än de två och deras mähän. Nu vet vi att en Alliansregering är ett nackskott för integritet, kultur och kunskap, dags att testa nåt annat?

Men då är det bara att öska alla lycka till i valet 2010, jag tror ni vet vad jag tycker nu.

Ett självklart val

Då var jag hemma igen från Umeå, tanken var att jag skulle ha en politiskt fri helg och hälsa på min bror vilket det också blev.

Men en sak styrde in mina tankar på politik när jag var där uppe. Jag råkade höra en konversation mellan två äldre män som diskuterade huruvida det var bra att ha pizzerior i en liten stad vid namn Vilhelmina eller inte. Till en början fann jag inte diskussionen om stadens två pizzerior speciellt intressant men lyssnade för dialektens skull, den var helt makalös. Men jag blev dock lite ställd när den ene av de båda männen vräkte ur sig:

”Pizza förstör, ungarna vill inte ha annat och utländskt bus hör inte hemma i Vilhelmina. Där står tiden still och så ska det förbli.”

Herregud… Jag associerade det han sa till både Sverige Demokraterna och Kristdemokraterna. Dels att han tyckte att de förstörde Vilhelminas matkultur, byta ut palt mot pizza.. Hur vågar dom, man ska ju bevara det gamla.

Bevara Sverige svenskt och bevara det gamla…

Jag tror både KD och SD kan ha missat ett ganska populärt och viktigt ord, nämligen utveckling. Utveckling är en process varvid förändring sker, men varför förändras? Det är säkert jättekul att stå och trampa på samma ställe när man ser resten av världen rusa förbi.

Eller inte..

Samhällets utveckling liksom den biologiska evolutionen går inte att stoppa. Jag menar inte att förändring och utveckling är enkelt eller okomplicerat på något sätt, tvärtom kan det vara svårt och kräver både förberedelse och en viss flexibilitet för att man ska kunna hantera situationer på bästa sätt. Men om utveckling är oundvikligt, vill man verkligen ha partier som håller fast vid gamla ideal och värderingar i riksdagen och regeringen?

Eller vill man ha ett parti som är öppet för nya intryck, ny teknologi, ny kunskap och en delad kultur? Som vill nyttja denna nya kunskap och kultur och utvecklas genom detta. Som vill skapa en stabil och hållbar utveckling i Sverige där varje medborgare kan känna sig trygg. Ett parti som lyssnar på folket, som inte är rädda för att ta konflikter, som vill slåss för varje människas rätt till integritet, kultur och kunskap. Ett parti som tar de viktiga frågorna först, som inte sticker huvudet i sanden och vänder på skattesatser i ett patetiskt försök att avleda uppmärksamheten från kränkande lagar och missbrukad makt.

Ett sådant parti vill jag se i riksdag, regering, landsting och kommun. Piratpartiet är tryggt, säkert och kommer inte att svika väljarnas förtroende såsom Alliansen har gjort.

Om du står för utveckling, om du vill se ett rättssäkert och tryggt Sverige som värnar om dina rättigheter bör du rösta pirat.

Ett självklart val kan man tycka.

Blogg? Jag? Aldrig i livet...

Och så länge höll det löftet..

Då har även jag fallit ner i bloggsfären och som ett första inlägg så kan det vara lägligt att presentera mig själv, bloggen samt berätta hur jag hamnade i piratpartiet och vad som politiskt sätt ligger mig närmast.

Jag heter Malin Ahnberg, är 18 år gammal och bor i Norrköping. Jag läser sista året på De Geergymnasiet med NVNS inriktning samt brukar ägna en hel del av min tid åt mina vänner och socialt umgänge överhuvudtaget.

Den här bloggen kommer i stort sett vara fokuserad på mina tankar och reflektioner om politik och en del annat som berör samhället i sig. Till stor del kommer det antagligen att handla om just piratpolitik då jag är piratpartist men det utesluter inte att det kan falla in ett eller annat inslag från andra håll.

Så, varför blev jag pirat och hur hamnade jag på de platser jag har idag?

Ursprungligen så var jag miljöpartist med viss dragning mot vänstern, dock hade jag börjat söka lite efter ett nytt parti eftersom jag ansåg att det fanns en hel del frågor som jag tyckte att dessa partier tog alldeles för lätt på och att de dessutom prioriterades bort. För att vara helt ärlig så hade jag en rätt bestämd åsikt om Piratpartiet innan jag läst på överhuvudtaget, vilket är rätt ovanligt för mig, och hade helt enkelt avfärdat det som ett nördparti som ville ha fildelning och inte mycket mer. Visst var jag redan då för fildelning men jag fnös väl lite åt idén att grunda ett parti runt just den frågan. Men ohh, så fel jag hade!

Jag fick upp ögonen för partiet under en debatt i skolan när jag fick höra att pirater stod för integritet, vikten av att skydda sitt privatliv. Givetvis dök fildelningsfrågan upp men här låg inte den största tyngden som jag tidigare trott. Det här gjorde mig tillräckligt nyfiken för att gå hem och kolla lite på nätet, vilket slutade med att jag läste principprogrammet och i stort sett allt annat på hemsidan. Det dröjde inte länge innan jag började glida runt på en del bloggar och kolla upp vad som pågick runt omkring pirater och piratsammanhang. Jag följde med Matilda Rehneström ut på en flyersutdelning i Norrköping och det var också Matilda som övertalade mig om att följa med till Parley! i Linköping, något jag hade varit rätt skeptisk till. Efter det var jag såld, politiken, piraterna, sammanhållningen, kunskapen och viljan de hade fascinerade mig.

Det dröjde inte länge innan jag började gå på piratfika, mest för att känna av stämningen och vilken nivå de låg på politiskt, men det slog mig snabbt att jag inte var i närheten, så jag beslöt mig för att hålla mig i bakgrunden tills jag läst på. Jag började som smått att läsa in mig på FRA, IPRED och lite mer allmän politiska saker för att känna en bättre förståelse om vad de talade om. Alla var väldigt trevliga och tillmötesgående, vilket slår mig som rätt konstigt eftersom jag måste uppfattats som en rätt udda person då jag inte sa ett ljud på mötena eftersom jag ansåg att jag inte hade mycket att tillföra.

Efter ett tag kände jag mig mer bekväm och började prata mer, både AFK och vid datorn. Det dröjde inte länge innan jag blev vice ordförande för UP-Norrköping. Efter ytterliggare en tid började diskussioner kring de lokala valen att ta fart och jag blev smått överraskad när de frågade om jag ville kandidera. Jag ska villigt erkänna att jag var lockad men drog ut på det en tid innan jag anmälde min kandidatur till landstinget och kommun i Norrköping. Jag läste på vårt kommun- och landstingsprogram till 2010 ett antal gånger och fann en del guldkorn som verkligen fångade mitt intresse. ”En skola som lär och lär ut” samt ”vård som en mänsklig rättighet” var någonting som tilltalade mig och som jag skulle lägga ner mycket tid på för att se till att det blir just så.

Under den här tiden har det hänt en hel del, tjejsnack gick av stapeln och rätt så nyligen var jag med flera i Uppsala. En hel del internpolitiska diskussioner har det blivit under tiden och runt årsmötet nu blev jag dessutom vald som KL i Norrköping.

Och det är ungefär där jag står idag..

Nu känns det som om det är dags att börja kampanja på allvar och för att göra det på ett bra sätt kan det vara en god idé att profilera sig lite, som en god vän upplyst mig om ett flertal gånger.

Så, kort och gott.. Slut med att vara garderobspolitiker, dags att dra på kampanjhatten och kliva ut i ljuset.