Vad ovanligt.. Årets val är ett skatteval, med jobben som en morot.

Till att börja med ska jag säga att jag förstår att de flesta unga är intresserade av jobbfrågan, de vill självklart ha bästa möjliga förutsättningar för att komma ut på arbetsmarknaden. De som redan har ett arbete med en fast inkomst vill skydda denna så mycket som möjligt och det gör man genom att rösta på den skattepolitik som ger bäst utdelning till just dig.

Jag förstår hur de tänker, men jag tycker att det är trångsynt och egoistiskt.
Vad jag absolut inte förstår är hur de på fullaste allvar kan argumentera för skattehöjningar genom att säga "då kommer Sverige bli starkare i den globala konkurrensen".
Va faan?

Vi vet alla att Sverige är ett litet land i global konkurrens, men att skruva upp marginalskatten (som redan är högsta i världen!) och återinföra förmögenhetsskatten? Är det verkligen vad vi behöver för att få fler växande företag, mer innovationskraft och mer utveckling?

Ehh, nej jusste... Kanske kunskap är det som behövs, eller?

Men som vanligt faller de viktigaste frågorna bort i den uppsjö av frågor som rinner över väljarna. Men å andra sidan är väljarnas intresse för att faktiskt sätta sig in i partiprogrammen och vilka som vill leda landet mycket lågt, man röstar på det man alltid har gjort och blir på så sätt av med problemet. Det som fascinerar mig är att folk har mage att klaga på politikerna efter valet, newsflash: De som inte intresserar sig för politiken låter sig styras av dårar.

Men att jag klagar hjälper inte mycket, ointresset för politik i en vidare utsträckning är svårt att knäcka. Viktiga frågor som pirtpartiet driver, och FI med för den delen, hamnar lite skymundan samt motarbetas eftersom de nuvarande politikerna inte har en aning om vad de håller på att göra. Eller ännu värre, de vet men gör det ändå.
Den stora tragedin är inte för mig idioterna som styra landet eller vad de gör, utan folkets tystnad. Det tysta medgivandet som tillåter den Reinfeldtska regeringen att våldta vår integritet om och om igen.

Jag tycker att man som medborgare, stor som liten, gammal som ung, bör intressera sig för sin framtid, för sina barn och barnbarns framtid. Hur vi vill leva nu, vilket märke i historien vi vill göra. Politiken som drivs utgör denna framtid.

Men så fort man pratar om ett politiskt intresse så kommer opinionssiffror upp på tal, dessa förbannade missvisande äckliga små siffrorna som gör att alla politiker helt plötsligt tappar huvudet helt. Vad sägs om att prata om politiken istället för opinionsjävlasiffrorna?
Vad man ska komma ihåg är att de sista veckorna i en valrörelse glömmer de flesta politiker vad som menas med ett löfte, att man måste hålla vad man har lovat. För att förändra opinionssiffrorna till sin fördel säger man precis vad som helst för att få fler väljare. Man gör allt för att få makt, för att få bestämma. Alliansen gör ett misstag som inte ens en femåring skulle ha gjort genom att öppna upp för ett samarbete med SD för att få mest inflytande i riksdagen.

Nog för att han kan vara len i käften Fredrik, och Borgs retorik är inte dum den heller, men bra gjort är bättre än bra sagt. På den punkten har jag bara en sak att säga om dagens styre. EPIC JÄVLA FAIL!
Gå från FRA till ACTA till den nya grundlagsändringen till att öppna upp för samarbete med SD, hur långt ska denna totala idiot få gå?!
Strålande, verkligen.. Kände dom att det inte räcker det inte med en bakåtsträvare i Alliansen. Behöver ni verkligen en till?
Det värsta med dessa politiska skämt är att de ofta blir valda, av folk som saknar empati och intellekt.

Jag blir så trött, så fruktansvärt jävla trött...